Premium partners
categories

19 June 2017
Bordssalt är en bra indikator på joniserande strålning

Joniserande strålning som träffar människokroppen kan skada kroppens celler. Om mängden strålning (dosen) är relativt låg oroar man sig mest för att strålningen kan orsaka en cancer längre fram i livet. Om dosen däremot är hög kan det leda till att många celler i kroppen dör på kort tid vilket gör att organ kan sluta fungera. Är doserna tillräckligt höga kan det leda till att den bestrålade individen dör inom dagar till månader. Om rätt vård sätts in i ett tidigt skede kan det rädda livet på många personer. Tyvärr är de första symtomen som uppvisas efter att man utsatts för höga stråldoser samma som de som kan uppvisas vid stark oro, dvs kräkningar, diarréer och yrsel. Därför måste man kunna uppskatta stråldoserna till en individ på andra sätt, för att på så vis särskilja utsatta individer mot oroliga, icke-exponerade.

Att uppskatta stråldosen till en person i efterhand kallas retrospektiv dosimetri. Inom retrospektiv dosimetri finns det många olika metoder vilka brukar delas in i biologiska och fysikaliska metoder. Biologiska metoder bygger på att man tar ett blodprov och studerar effekter av strålningen på t.ex. kromosomer (packat DNA). De biologiska metoderna är väldigt bra då blod alltid finns att tillgå och man kan vara säker på att det man läser ut motsvarar hur just den individen bestrålats. En generell nackdel är dock att det tar ganska lång tid innan man kan få en dosuppskattning, ca 2 dagar, då cellerna måste odlas och prepareras. Fysikaliska metoder använder sig av material som kan lagra information om strålningen det utsatts för men motsvarar inte en biologisk effekt (även om det ibland kan vara vissa biologiska material som används). Tiden för att få en dosuppskattning med dessa metoder är typiskt ett par timmar. Strålning består av energi och när vissa material utsätts för den här energin ändras deras struktur, på atomnivå, på ett sådant sätt att en viss del av energin kan lagras i materialet. Det innebär inte att materialet i sig självt blir radioaktivt utan snarare att det har ett minne av den strålning det utsatts för. I den retrospektiva dosimetri-teknik jag använder mig av använder man ljus för att frigöra den information som materialet lagrar, metoden kallas optiskt stimulerad luminescens (OSL). När man lyser på materialet frigörs den lagrade energin i form av ljus, men av en annan våglängd, så kallad luminescens. Intensiteten av luminescensen motsvarar hur mycket strålning materialet utsatts för och på så sätt kan stråldosen till en individ som varit i närheten av materialet uppskattas.

För att kunna använda ett material för att uppskatta stråldoser till individer måste vissa egenskaper/krav uppfyllas. Först och främst måste materialet finnas på eller nära många människor. Nästa krav är att materialet inte får utsättas för ljus innan man vill läsa ut signalen. Eftersom man använder ljus för att frigöra informationen som finns lagrad innebär det att ljus innan utläsningen kan tömma signalen i förtid. Materialet måste dessutom ha en speciell atomstruktur och vara antingen en halvledare eller en isolator (metaller fungerar inte). Om ett material uppfyller alla de här kraven kan man börja undersöka hur det beter sig när det har utsatts för strålning och förhoppningsvis kunna använda det för att göra dosuppskattningar till individer. Om materialet ifråga bärs nära kroppen eller t.o.m. i kroppen kan en dosuppskattning till en individ fås relativt enkelt. Om materialet däremot finns i vår omedelbara närhet, t.ex. i våra hem, kan man få fram en slags doskarta genom att mäta på material från många närliggande platser och individdoser fås därefter genom att fråga varje individ var och hur länge de befunnit sig på olika platser. Båda har sina fördelar. Generellt sett så kan man säga att ju fler material (och metoder) som kan användas för att utföra dosuppskattningar desto bättre. Då kan man vara säker på att det alltid är något som går att utföra samt att man får ett säkrare resultat om flera mätningar pekar åt samma håll.

I min doktorsavhandling har jag genomfört tester på de kroppsnära föremålen tandemalj, tandlagningsmaterial, mobiltelefoner, hushållssalt och torkmedel för att få information om en individs strålningsexponering. Resultaten bekräftar bland annat tidigare studier som visat att bordssalt är en bra indikator på joniserande strålning samt att mobiltelefoner skulle kunna användas för att läsa ut strålningsdoser i flera år efter exponering. Läs min avhandling för mer information om resultaten från studierna.

Referens: Optically Stimulated Luminescence for Retrospective Radiation Dosimetry. The Use of Materials Close to Man in Emergency Situations

Writen By
Popular
Technology
30 May 2017
The Swedish media distribution industry
Technology
23 March 2017
Optical fingerprint reveals a new method for energy efficient sensing devices
Technology
27 May 2017
New type of nanocatalyst can result in commercial breakthrough for fuel cell cars
Writen By
Popular
Technology
30 May 2017
The Swedish media distribution industry
Technology
23 March 2017
Optical fingerprint reveals a new method for energy efficient sensing devices
Technology
27 May 2017
New type of nanocatalyst can result in commercial breakthrough for fuel cell cars
Related Articles